StrUCK

Interwebs i zolen är inte helt fel.
Sitter på trappen vid en skola av något slag och skriver lite blogg.
Lutad mot en stenateralj står en man jag sett många gånger förr. Hans hår är rött och svart och han brukar ta samma spårvagn som jag. Det är något iögonfallande med honom, förutom det att han är punkare och med håret, rött och svart, åt alla håll. Han ser intelligent ut, som om det rör sig något mellan öronen på riktigt.
Sånt är ovanligt nu för tiden.

Lunch nu i 45 minuter till. Vill inte hänga på jobbet med människorna som mest tycker att jag är konstig och inte alls har något att direkt prata med mig om. Marie är sjuk idag och jag orkade inte gå och köpa något att äta.
Blev en naturdiet-shake istället och ett äpple till efterrätt.

Solen har kommit fram riktigt ordentligt nu i Göteborg, folk är ute och springer, bär solglasögon till sena kvällen och njuter i sina shorts efter senaste shoppingmode.

Barnen är ute också, funderar på att itta till slottskogen efter jobbet, eller direkt hem och inlines-åka lite.
Var så länge sen nu så man lär väl vara som den värsta bambi igen.
Skönt ska det bli iallafall att få ut och röra lite på sig.

Nu är det kallt om baken på stentrappan.

Jag tänker inte ursäkta mig för att jag må låta som en kall och hård figur, jag fick för länge sedan nog av falsk välvilja och sympati,

men är det bara jag som är så fruktansvärt trött på hela den här historien med Engla? Mediahysterin är foenorm,

ännu värre nu när ungjäveln är död. samma sak var det med den där andra ungen, vad hette hon nu, Madeleine.

Barn förvsinner varje dag, överallt i världen, ändå är det få stjärnor som får lisa i mediamörkret när man talar om kidnappning, pedofili och liknande fall.

Jag skiter fllständigt i om någon överklassfamilj på stjärnsund förlorar ett av sina 2 ½ barn, allvarligt talat, då finns det värre scenarion.

Bara det faktum att folk reagerar så starkt över hennes död gör mig förbannad.Otippat att hon skulle dö? alla ska vi ju för fan dö.

och om man dessutom dör genom något så coolt som att bli slaktad av en psykotisk mördare

som dessutom hade sig ett gott skratt, en pizza och en fanta åt det så ser jag ingenting tragiskt med denna händelse

Värre är det väl för dem stackarna som dör ai motorcykelolyckor eller aav ålderdom,

vad är det att skryta med när man når de portar man fantiserat om hela livet

jag vet inte hur många barn som blir bortrövade varje år i världen, eller hur många som kommer tillbaka i livet eller som aldrig hittas.

Barn säljs för sexhandel, barn säljs för njurar. Dessa öden är ju långt mer tragiska i min ljumma åsikt.

Ändå tänder jag inga ljus för dem, jag ber inga böner för vad gör det för nytta?

De blir inte mindre kidnappade för den sakens skull och våldtäkter och påtvingade operationer upphör inte för att jag går och köper ett litet stearinljus på ICA att sätta i mitt fönster.

Däremot kan resten av svensson-samhället Sverige klappa sig gott på axeln då de går på sin kvällspromenad och tittar upp mot fönster fyllda med tända ljus.

De kan känna en värme inombords och på något underligt sätt bli nöjda över sig själva för att de är så goda som skänker sin tanke i 3 sekunder åt ett enda

barn som blivit utsatt för något så naturligt som dennes död. Jag tänder inget ljus, jag ber ingen bön, jag vill inte supporta svenssonsveriges välmående falska värme.

jag är trött på små aktioner, jag är trött på varma tankar utan grund. Tycker du att det är en tragedi, det som hände med Engla, eller om du blev upprörd av

denna artikel, gör då något! Skänk pengar till en rörelse som Ecpat, starta en egen rörelse, demonstrera och informera!

Men snälla, sitt inte där och klappa dig på axeln, med ett ljus tänt i ditt fönster.

Ny dator, känns sjukt skönt med en spacetangent som faktiskt fungerar.
Vaknade i morse och var inte täppt i näsan, utan i öronen, som lock för.
Mycket udda men lite spännande är det ju alltid med kroppens funktioner.

Saknar rätt mycket just nu.
I allmänhet och ganska specifikt.
Ibland vill jag bara mata mig själv med alkohol i dropp för att liksom glömma att det fanns något där.
Sen påminner jag mig själv om att det fortfarande finns och blir då något mer sugen på att fortsätta en stund till.

När den som burit en inom sig mår dåligt är det som en direkt reaktion att må dåligt lite med.
Jag antar att man inte kan tvinga fram livslust och att komplicerade situationer alltid kommer uppstå,
hur perfekt jag än försöker vända mig om.

När han som lärt mig fiska och cykla
och alltid fångat mig med starka armar när jag varit på fall
plötsligt blir svag och bruten
går världen lite ur led och allt blir karnevalläskigt uppenbart.
Jag antar att vi bara är människor allihop.
Högar av kött, beroende av coca cola och ömhet.

När ens eget blod gråter och man är för långt bort för att torka
och när ens barndomsminnens största del plötsligt är på vippen av bortavarande
så skakar världen liksom till
och saker ramlar av sina fina hyllor.

Och när det stöd jag ville ha fanns där som i antika bokhyllor
och sedan plötsligt inte
så är det nog lätt att hamna på snedsida.
Att ramla är inte farligt dock
man skrapar sig bara lite
och att ställa sig upp har aldrig varit ovanligt.

Man gör bara det man är van vid.
igen.