Idag fortsätter sjukdomen. Jag vet ännu inte vad som är fel på mig. Men det börjar dagas för mig, att det inte är något bra. Jag saknar att kunna orka. Jag önskar jag kunde andas. Jag hoppas att jag kan bli bättre. Jag vill ha ett svar.
Vissa dagar pallar jag inte. Idag var en sådan dag. Mardrömmen väckte mig. Våld. Grät tills jag inte kunde längre. Kaffet slut på 24. Bröt på jobbet. Pinsamma tårar och ursäkter jag inte hade. Bryta hemma. äsch. det blir bättre en annan dag.
Varje mogon är det skönt att kunna vakna med någon annans närvaro att veta att det alltid finns värme i min närhet och att om jag behöver stöd finns där en fast punkt en hand även för mig att hålla. En skugga, att dela.
En vild nyårsnatt i Lule. Detta är Mr Död. Min vän och kompanjon, ni som känner mig, känner nog honom också. Jag gick till jobbet idag, trots att jag inte behövde. Det var dumt, men ändå skönt. Då kom jag upp i tid. Ska försöka göra något av den här dagen, som jag försöker med varje dag. Låt denna bild bli något att tänka på idag... Var snäll, snälla.
En vanligt söndag, i en vanlig vuxen ungdoms liv. Gråmulet väder ute men med en sol som glimtar mellan fjädermolnen ändå. Jag, Maria, din värdinna i denna antagligen obesökta del av det stora intranätet, skaffade en Blogg. "Varför?" Frågar jag mig själv. För att jag är uttråkad. För att jag vill uttrycka mig. För att jag inbillar mig att jag har någonting att säga, som någon vill höra.
I vilket fall som helst. Inga pengar kvar alls nu. Äger nog 3 kronor tror jag och på tisdag kommer de nya. Skönt att vara på gränsen på något vis. Utmanande.
Saknar skogen, saknar grönskan och doften. Saknar närheten. Och mina örter.
Nu har jag i vilket fall gjort en Blogg. Åstadkommit något ännu en dag. Grattis.
