StrUCK

Ny dator, känns sjukt skönt med en spacetangent som faktiskt fungerar.
Vaknade i morse och var inte täppt i näsan, utan i öronen, som lock för.
Mycket udda men lite spännande är det ju alltid med kroppens funktioner.

Saknar rätt mycket just nu.
I allmänhet och ganska specifikt.
Ibland vill jag bara mata mig själv med alkohol i dropp för att liksom glömma att det fanns något där.
Sen påminner jag mig själv om att det fortfarande finns och blir då något mer sugen på att fortsätta en stund till.

När den som burit en inom sig mår dåligt är det som en direkt reaktion att må dåligt lite med.
Jag antar att man inte kan tvinga fram livslust och att komplicerade situationer alltid kommer uppstå,
hur perfekt jag än försöker vända mig om.

När han som lärt mig fiska och cykla
och alltid fångat mig med starka armar när jag varit på fall
plötsligt blir svag och bruten
går världen lite ur led och allt blir karnevalläskigt uppenbart.
Jag antar att vi bara är människor allihop.
Högar av kött, beroende av coca cola och ömhet.

När ens eget blod gråter och man är för långt bort för att torka
och när ens barndomsminnens största del plötsligt är på vippen av bortavarande
så skakar världen liksom till
och saker ramlar av sina fina hyllor.

Och när det stöd jag ville ha fanns där som i antika bokhyllor
och sedan plötsligt inte
så är det nog lätt att hamna på snedsida.
Att ramla är inte farligt dock
man skrapar sig bara lite
och att ställa sig upp har aldrig varit ovanligt.

Man gör bara det man är van vid.
igen.