StrUCK

Börjar bli furktansvärt uppenbart att jag inte är hemma nu.
Saknar landet, människorna, luften, skogen.
Nog finns här land, människor, luft och till och med skog, men det är inte detsamma.

Nog för att mycket är detsamma var man än tar sig.
Nya smeknamn och nya jargonger, som jag hört tiotusen gånger förr.
Nåja, nu vet ni där hemma att ni finns i tankarna här på den gröna ön.

Nu tar jag hand om nätverk nere, tangentbord utan elektricitet och folk som bara helt enkelt inte förstår.

Helt otroligt för övrigt hur folk tar facebook på allvar.
Skapar kaos och frågor och jag vet aldrig om jag skall skratta eller gråta.
Accept hit, ignore dit.
"Youre just a person! Facebook is a WEBSITE!"

Kom igen...

Ok, väldigt spridda tankar denna morgonen, antagligen eftersom jag inte fått mer än en
kopp kaffe denna morgon, men jag väljer att skylle på fullmånen.