StrUCK

Vissa saker håller sig fast i minnet för att hoppa ut då och då och påminna oss om det där hemska.

För mig handlar det om min vikt och mitt utseende. Jag har nog alltid tyckt att jag ser bra ut. Jag har kanske en normal kropp, tror jag och jag har nog inga större klagomål än någon annan.

 

Det som är lite sjukt är att jag är helt ok med att någon kanske inte gillar min personlighet. Det är ju sånt som händer. liksom. Folk klaffar inte och man behöver inte umgås helt enkelt. 

 

Men...

 

Om någon tycker att jag är ful eller säger till mig att jag är tjock, borde tänka på vad jag äter, borde klä mig annorlunda eller om någon ens hintar någonting i den riktningen så mår jag dåligt i veckor. Ibland månader.

 

Ett bra exempel:

För några år sedan så vad jag och hälsade på en vän i Göteborg. Hon hade börjat träna, såg riktigt bra ut och jag sa det till henne också. Hon blev glad förstås. En av dagarna då vi sågs så hade hon på sig ett par byxor som jag tror hon fått av mig vid något tillfälle och hon lägger en kommentar: "Kommer du ihåg när du var smal nog att ha dem här? Haha!"

Jag föll som en sten. 

Det faktum att jag fortfarande kommer ihåg vad hon sa, hur hon sa det, var vi var och bad jag hade på mig den dagen är bevis nog för mig att jag bryr mig för mycket om hur jag ser ut - eller snarare, hur andra tycker att jag ser ut.

 

Jag har aldrig gett tid till ätstörningar. Visst har jag skitit i att äta någon gång då och då för att sedan känna mig mycket starkare och bättre, snyggare och smalare på grund av det men det har aldrig varit någon trend.

 

Det faktum att jag ser en blandning av "du är vacker som du är", "träna rätt, ät rätt, bli smal, bli lycklig", snyftiga historier om ätstörningar och modell bilder gör att jag blir till slut lite scizofren i hur jag ser mig själv.

Jag har ingen aning om hur min kropp ser ut.

 

Jag ser mig själv varje dag, absolut. Jag har helkropps spelglar både hemma och på jobbet men det betyder inte att jag förstår hur jag ser ut. Det beror helt och hållet på vad någon sagt dagen, vecka, året innan och på hurt jag mår just den dagen. Jag går från snygg porrstjärne-kropp till överviktig och äcklig från förmiddag till eftermiddag. 

Den enda komfort jag hittar här är att mitt i detta så kanske, kanske jag är normal och medium. 

 

Jag antar att kontentan av bad jag vill säga är lite såhär:

- Du kommer aldrig vara så vacker som du är idag

- Tänk på vad du säger och om du sagt något fel, be om ursäkt.

- Du kan göra stor skillnad i andra människors liv - du är viktig.

 

Det var det som behövde komma ut idag....