Nu ska jag köra igen. Jag vet, jag är din stereotypa feminist som bara är arg mest
jämnt men som faktiskt inte gör så mycket åt skitsystemet som driver sina rostiga kugghjul
genom både märg och ben, men jag är så trött. Jag är så trött på att när jag
kliver upp på morgonen så beräknar jag en tid då jag skall hinna sminka mig innan
jag går till jobbet. När jag klär mig, varje jävla morgon, så viner det tankar genom mitt
huvud som jag vet inte är mina egna. "Tröjan sitter för tight över min tjocka mage."
"Byxorna är för små, jag kanske ska skippa frukosten?" "Varför har jag inte större bröst, läppar.
Smalare ben och varför varför varför ser min rumpa så konstigt fetplatt ut?"
Jag älskar mig själv. I en situation där jag skulle välja mellan mig själv och andra
människor så väljer jag mig själv i nästan alla fall, men ändå kan jag inte sluta
kritisera mig själv för de mest obetydelsefulla av ting.

Jag sitter hemma framför teven och jag ser reklam efter reklam där kvinnor poserar skönhet
med lager efter lager av fet massa på sin hud, i sitt hår och runt sina ögon.
Där man rent enkelt förklarar för mig att jag inte är nog så som jag är när jag vaknar.
När mitt hår står åt alla håll och min hud bara är så som den är. Där mina ögonfransar inte är
3 mil långa och jag luktar god-morgon andedräkt och täcke.

Sen att jag arbetar i en bransch som av tradition styrs av män gör att varje dag så är jag
ett pinnhål under mina manliga kollegor och jag måste sträcka nacken så långt att jag
kommer hem med ryggsmärtor varje dag för att ens vara i närheten av att få samma typ av
respekt och igenkännande för min karaktär och för min kunskap.

Jag tar på mig en mask varje morgon och den masken är den stenhårda bruden som inte
tar någons skit. Tjejen som man inte trampar på utan som istället trampar på dig.
Det är det enda sättet jag kommit på att hålla mig över ytan. Gör jag inte det kommer
jag att drunkna, snabbt.

Jag önskar att en vettig människa kunde gå fram till mig, klappa mig på axeln och säga
"Sådär, jag fixade världen. Nu får kvinnor lika mycket betalt som män och ingen kommer
någonsin att se ned på dig på grund av ditt kön." Istället blir jag bemött av kuttrande och
"nemen lilla gumman" när jag försöker resa mig och ta tag i det hela.
Ensam är stark men de stora rostiga kugghjulen som rullar över oss kan jag inte stoppa själv.
Fuck it...