Hon har andats ganska djupt nu i några dagar.
För varje upp finns ett ned och för varje rakt finns ett sne.

Just nu har nedåt kommit lite grann, vilket väl var väntat efter den dröm-gång jag tagit hittils sen jag landade på irlands gröna mark. Det blir dock lite konstigt, för man vänjer sig vid räkmackan ganska snabbt. Man glömmer nästan bort hur det är att kämpa.
Min lärare i gymnasiet sa en gång "du vet inte hur man kämpar, du försöker, men du är alltid för stark för dina utmaningar..."
Jag tänker på det ganska ofta, hon kanske hade rätt, kanske känns det bara bättre att tänka så när man är där med sköld och svärd och kämpar bäst man kan.

Det är inte så mycket nu och jag vet att det mest är inställning och möjligtvis hormoner.

Måste säga att jag älskar mitt jobb dock. Jag har aldrig kunnat säga det förut men jag /älskar/ mitt jobb.
Jag har dåliga dagar, så klart, men efter semester så längtar jag tillbaka. Inte bara för att det är "skönt att ha något att göra", utan jag saknar mina arbetskamrater, lukten av 300 datorer på helspinn, mina arbetsuppgifter och kampen mot klockan.
Jag gillar att vara under pressen och jag gillar att det ibland hänger bara på mig.

Nåja, det var nog nog för idag. Nu ska jag spela Heroes of Might and Magic 3 och dricka kaffe, som man bör på en lördag morgon.