Sommaren verkar äntligen ha slagit ned sin stora gula fot.
Det är sol varje dag och till helgen planeras både grill och bad.
Känns skönt.
Nu är arbetsdagen aldeles strax slut och nu bär det av till LindaMarie för lite socialt umgänge.

Häromkvällen var jag verkligen sugen på att gråta, verkligen gråta ut sådär skönt, men fan, inte en
tår kom det. Man är ju trubbig som en gammal yxa från stenåldern och inte ens
Juanita med Björn Afzelius gjorde vad den skulle. Fick en rysning dock men jag gissar på
att den berodde mer på kylan på balkongen än på låten.
Jaja, det kommer nog tids nog.

Gick amok på facebook i gårkväll och hittade mina kära arbetskamrater.

I morgon är det premiär på Stephen Kings senaste rulle. Funderar på att spendera kvällen
på biografen, oändligt mysande. Kanske själv, kanske med sällskap.
Det återstår att se.

Nu är det dags att kila hemåt.

Chiao!