StrUCK

Just nu är jag på bussen på väg till kära gamla Nypan.
Det känns som evigheter sen nu och det var det nog.
Lilla syster ska ta studenten och det känns ju bara ännu konstigare,
hon var ju bara 14 nyss och det är ju jag som ska ta studenten om ett år eller så.
Jaja, man backar tydligen i sitt eget huvud ibland.

Jag har aldrig stått för uttrycket "Må den utan synd kasta första stenen".
Främst för att jag själv kastar en jävla massa sten.
Jag hatar människor och att kasta sten på dem är inte ett nöje jag vill se mig berövas
bara för att jag själv gjort ett eller två fel i mitt liv,
Ändå tycks folk vilja beröva mig mitt simpla nöje. Att bara få klåpa andra när man själv är helt fläckfri är ju som att låta någon som aldrig levt berätta för andra hur de skall göra det. Att låta någon som aldrig byggt en IKEA möbel rita instruktionen (vänta nu, det har de gjort ja, just det.).

Jag säger; låt mig som rammlar över fler stenar och syndat mer än de flesta kasta så mycket sten jag vill,
för jag om någon borde ha koll på hur en klippa skall slungas,