StrUCK

Ligger hemma och är död. Inte haft såhär mycket feber på jag vet inte hur länge.
Nu börjar den gå ned igen, så lite klarare i skallen och mångt mycket svettiigare.
Såg reklam för Extreme Home Makeover tidigare idag. Det gör mig alltid lika glad.

Att se små cancerbarn och deras föräldrar skrika rakt ut när deras hus totaldemoleras av grävskopor.
Att se blonderade designers smågrina och se på.
Vad som gör mig besviken är att de i varje jävla program verkar ha för vana att bygga upp de husen igen?
Vad gör vi här egentligen? Är det underhållning eller lego?

Önskar att de en endaste gång bara kunde rulla dit den lilla krypplingen i sin rullstol och tillsammans skrika

"MOVE THAT BUS!"

För att sen bara visa en kal plätt där deras hus tidigare stått, gärna med ungens favoritnalle uppålad utanför och låta pyroteknikerna sätta eld på den för effektens skull.
Sen skulle den australienske snubben med megafonen skrika
"SORRY CANCERKID! NO HOUSE FOR YOU! WERE ALL OUT OF TIME! GOOD NIGHT EVERYBODY!"

Jag skulle skratta så mycket så jag kissade på mig och jag skulle titta på varenda avsnitt i resten av mitt liv i hopp om att få se något liknande igen.