StrUCK

Today I hate.

Det hänger sladdar ur min ryggrad här...

Kategori: Livet

"Ojojoj...råkade följa länken på din tale och kom till den makabra StrUCK's blogg...bästa bloggen någonsin?
"God morgon på er...och dra åt helvete också för den delen!" - har inte lett så mycket sedan jag bevittnade en frontalkrock för ett par veckor sedan (och något som kunde ha flugit ur min egen mun på en bra dag) :]
Hur ska jag säga det här...: du lyckas hitta en mening i det meningslösa! (om det nu överhuvudtaget lät vettigt) Samtidigt tär du dig in i den existentiella ångesten och ger den en helt ny dimension...så kort och gott: jag är fast i den abnormala individen som är Maria...
Min slutgiltiga begäran blir således: blogga på! Jag kommer att följa dina reflektioner med vidgade pupiller och ett snedvridet leende på mina läppar! "

Kan vara den absolut bästa recension jag någonsin fått.
Tackar, bugar, bockar och niger. För kommentarer som denna kan man utjuta blod i direkt tacksamhet.

Helgen har precis börjat och redan sitter jag ensam på min balkong med min Pink Devil-laptop i knät och dricker kaffe.
Känns som om det är här det börjar och förmodligen slutar.
Allvarligt talat vet jag inte hur man kan vara så korkad ibland. Hur i helvete går det till?



Tänker mig att hjärnbalken är full av sladdar och gängor och så fort jag ens luktar på vodkan så slits de ut
med senor, kött och allt. Så vaknar man bakfull och törstig och känner efter i nacken.
"Vafan är det här? Aaah...." (minnen som återkommer som en elchock genom hela kroppen)
Så tar man ett stadigt tag kring sitt huvud och bankar det både en och två gånger i väggen innan man går vidare till frukost.

Hoppas för min värld att det går att reparera, om inte måste jag helt enkelt sätta mig in i raketforskning och läsa lite mer elektronik och fysik. Hur lång tid kan det ta att bygga en tidsmaskin?

Skulle lägga in en video om det inte vore för att jag dels bara är i bh och på balkongen med kass belysning, dels ser ut som 7 svåra år i en polsk hamn.
Nej, bättre lyssna in sig på lite galen döds och bara sjunka tillbaka och hoppas.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: