Känns som att det blir allt längre mellan mina inlägg här. Kanske motivationen som tryter eller ilskan som svalnat till någon sorts apati. I vilket fall så har helgen flytit på som en helg ska, gjort slut på för mycket pengar och flummat bort mig i ett ingenting där jag vadar i osäkerhetens sörja.
Att inte kasta stenar i glashus är svårt men som jag tidigare nämnt så anser jag inte att det är ett nöje jag bör berövas. Oron över min stundande resa till den gröna ön hänger också som ett ganska tungt hölje över verjkligheten just nu. Även om jag långt inne tror att det kommer regna guld i Göteborg borta från Göteborg.

Jag blir orolig för mig själv ibland. Satt i min enorma soffa och slödatade lite med tvn på mute när jag vänder mig om och ser på skärmen en man som ligger gränslad över en kvinna. Han har en kniv i handen och hade precis skurit upp kvinnan som en fisk. Jag kommer på mig själv med att tänka "äntligen något intressant på tv" och slår på ljudet. Antingen är detta något som alla gör men ingen delger, eller så är det jag som är så störd och verkligen inte borde delge detta (storebror ser oss osv). Nämnas ska väl att det var bara ett program av Navy CIS och inte alls någon cool dogma-rulle.

En annan sak som oroar mig är att varje gång jag ser en ambulans eller polisbil blir jag sjukt orolig och vill helst gömma mig. Med ambulansen kan det ju tänkas som ett friskhetstecken, att man på något sätt skulle känna sympati eller någon phantomsmärta med den som skall plockas upp. Jag har inte själv räknat ut om det är det eller om det är männen i de vita rockarna som skrämmer mig.

En vän sa en gång till mig att man först är vuxen när man ser en patrullerande polis och tänker "Gud, va skönt, vad säker jag känner mig nu", istället för att kura ihop och börja fundera på vad man kan ha gjort för brottsligt. När jag ser en polis så ryser jag lite inombords, vill helst byta dimension och kapitulera. Min andra reaktion är att jag hoppar tillbaka till någon sorts upploppstid och letar genast efter en sten eller flaska att slunga.

Skadad? Javisst, men alla har vi vårt bagage.