sitter och väntar på att få borda planet mot framtiden. Nervigt, ja, men nästan sådär så jag inte själv märker av det. Rör mig konstigt och ryckigt och hela tiden en spänning. Det ska bli så sjukt spännande och kul men jag kommer kissa ned mig snart om jag inte får komma på planet.

Var livrädd när jag skulle checka in bagaget att det skulle väga för mycket. Var livrädd när jag tog min cigg att jag skulle missa gate eller ny tid. Livrädd vid säkerhetskontrollen att jag skulle börja pipa (vilket jag gjorde, men det var bara de enorma kängornas spännen som bråkade och de gick ju att ta av.)

En ny regel jag insett att de har på flygplatserna, eller som jag åtminstone inte sett förut är att man måste ta ut laptopen ur laptopväskan och lägga i en separat box. Det gav mig ju bara tillfälle att glänsa lite extra med min rosa bundle laptop, men ändå. Omständigt. Mina hörlurar och mikroskopiska mp3-spelare blev kommenterad av personalen och det kändes helt ok att gå igenom spärrarna med lite skratt och leenden. Får mig att tro att jag skulle kommit undan med det jag skulle kunna gjort.

I vilket fall som helst så är det ungefär en timme kvar till avgång och dum som jag var gick jag ju givetvis igenom spärrarna för tidigt. Nu finns inget utrymme för mitt nervösa blossande och inte heller för frisk luft i den 30 gradiga värmen. Ett helt gäng med scouter är med på resan, vet inte om det ska kännas tryggt eller bara konstigt. Jag har alltid varit lite rädd för människor med så stort angagemang i andras trygghet och hela den där "alltid redo" grejjen gör det bara än mer otrevligt. Så falskt gott på något sätt. Jag säger falskt för att jag inte tror på godhet och på människan i samma koncept. Men de är unga, det kanske är det. Gamla scouter, deras ledare etc. får mig endast att tänka på pedofili och andra liknand psykiska tillstånd/sjukdomar.

Antingen det eller så är de bara tragiskt ensamma och i grymt behov av en hobby. Jag tror inte på att man gör det för andras vinning eller för säkerhets skull. Möjligtvis att det finns en och annan förälder som är med för ett barns skull. En förälder som inte för sig tror på det där med alltid redo men som tycker att den kristna moralen är något de vill implentera på sina barn för att ge dem "en bra start i livet".

Personligen ska jag ta med min tilltänka son/dotter till alla de kvarlevor som finns efter häxbål. massmord, världskrig, låta dem se bilder på barn sargade av övergrepp och kvinnor utan blygdläppar. Det kanske ger dem en bra och verklig grund att börja sitt liv med istället. Man ska låta barn vara barn sägs det. Leka så länge de kan. Men den mentaliteten är ju den enda anledningen till att det finns människor som aldrig växer upp. Som fortfarande leker krig trots sin höga ålder och som aldrig lär sig att djur också har känslor. Som en treåring som sliter en katt i sin svans beter sig även slaktare, pälsfarmare, äggfarmare samt en och annan psykopat.

Om barn inte tillåts växa upp så måste de ju fortgå i sin naiva sinnesbild tills någon visar dem motsatsen. Ty jag tror inte att det sker av sig självt. Människor måste lära sig, förr eller senare. Helst förr.