StrUCK

Today I hate.

Och lille katten gal.

Kategori: Livet

Nu var det bra länge sen jag kräktes galla på världen i blogg-format.
Teorin är att det beror på att jag är glad.
Få av de som brukade följa min blogg gjorde det för att höra om fågelkvitter och jordgubbar, så jag har helt enkelt inte skrivit något sen dess.

 



Är fortfarande i någon sorts paradis-tillställning här borta där jag njuter av mest varje sekund jag får.

Jag bor just nu tillsammans med en man som gör mig så fruktansvärt lycklig. Jag skall inte gröta för mycket i varför han är så sjukt bra, men det är han verkligen. Ni som träffat honom vet.

Jag har vänner här som föryller varje dag. De är sjukt roliga och mest underbara hela tiden.

Jag har ett jobb som jag älskar! För första gången i mitt liv så är jag helt förälskad i mitt jobb och jag utför det dagligen med stolthet och rätt mycket lycka.

Jag skall inte göra er besvikna dock, för idag ska jag plocka fram några av mina favoriter. Det har nämligen varit jakt på grymma sidor och jag har några på lager som jag inte ännu delat med min kära publik.

Jag börjar med den grymt underhållande och surrealistiska sidan Picture Is Unrelated!

http://pictureisunrelated.com/





Det är en av dina One a day så att säga.

Utöver det så måste jag höja en näve för Lovely Listing.
Speciellt undethållande för dig som gillar inredning och lack there of:

http://lovelylisting.com/


Nu mina damer och herrar skall jag återgå till min jakt på RCA och sedan ett möte om inget roligare än Problem.


Tallyho.

Dansa min docka medan du är unger...

Kategori: Livet





Saknar er.

Apati.

Kategori: Livet

Jag kan minnas den dagen då apatin slog till. Det var den dagen jag tappade allt vad hopp och önskan om människor heter. Tyvärr kan jag inte erinra mig årtalet eller hur gammal jag var, men gammal nog att åka buss inne i stan själv, så över 12. Jag satt på tidigare nämnd buss och lyssnade på min musik, med hörlurar i förstås,för jag är ingenting som dagens små slynglar som på något sätt fått för sig att jag gillar R'n'B lika mycket som dem gör.

Jag har ett svagt minne av att musiken som dundrade i huvudet var nirvana, så jag måste varit runt 13 år. Bredvid mig satt en medelålders man, eller kvinna, i nuläget kan jag inte ens minnas. Jag såg ut genom fönstret och landskapet svishade förbi mig. Jag har alltid gillat att åka buss, tåg och bil- det är avslappnande att sitta så stilla när allting utanför rör sig för fort. Så jag andades nog långsamt, vad lugnt och fin och störde ingen alls, när jag känner en knack på min axel, och jag vänder mig om. Jag minns ett rödmosigt nylle, medelåldern bredvid mig ville yttra sig, så jag tog ur mina lurar och höjde ett ögonbryn. "Du borde inte lyssna så högt på musik. Vet du inte att du kan få tinitus?"
Där föll jag. Inombords så ramlade världen och jag tror min haka gjorde det samma. Jag kunde inte ens säga alla de saker jag ville ha ur mig;

"Vad fan har du med det att göra, idiot?"
"Nästa gång jag ser ut att bry mig om din åskit, titta en gång till..."
 "Skojar du med mig? Är det sant? Nej herregud var är mina öronmuffar!?"

Nej, Maria, 13 år, som alltid är rapp i käften och har något bakom hörnet var bara tyst, tittade medelåldern i ögonen och möttes av kyla, avsmak och avund. Maria kvävde en suck, ett skrik, en kväljning och svarade bara "Jo..." satte in sina lurar i öronen igen och riktade blicken mot hoisonten.

Jag talade häromdagen med Patrick, efter några öl så pratade vi om mord, darwin och mänskliga rättigheter. Jag tar hans bitar på engelska, för jag får nog inte till översättningen rätt annars.

Detta var mitt i konversationen någonstans.
P: You seem very compassionate towards mankind when you say that...
M: No, I wouldnt call it compassion.
P: What would you call it?
M: Indiffrence.
P: You have too big of a heart for indiffrence. You always talk about how you hate people, but I dont think you do.
M: No, no I dont think I do. See, I have given up on people is all. I don't hate them, I don't love them. I don't want to make them better, I don' want to make them worse...
P: Ah...apathy. The truth of our generation, my love.

...Vi hittade en park.

Kategori: Livet

Vissa dagar är bara rosa, puffiga och sådär snusksött gulliga.
Dagar då man tänker på framtiden men inte säger ett ord om den för att nu är så nära och vibrerande.
När du hör vattenfallen porla, alla stenar på stranden är vackra och fåglarna sjunger i träden omkring.




När regnet startar, som det är dömt att göra på en grön ö, så hittar du en ek, kryper in under grenverket och
suckar. Inte ett tråkat suck utan ett sånt där du bara får när du vet att just i detta ögonblick kan ingenting gå fel.
När det luckrar upp och solen tränger egenom molnen igen, du ser regnbågen, tar honom i handen och ni vet båda två vart ni skall gå.



Vissa dagar.


En lördag morgon

Kategori: Livet

Hon har andats ganska djupt nu i några dagar.
För varje upp finns ett ned och för varje rakt finns ett sne.

Just nu har nedåt kommit lite grann, vilket väl var väntat efter den dröm-gång jag tagit hittils sen jag landade på irlands gröna mark. Det blir dock lite konstigt, för man vänjer sig vid räkmackan ganska snabbt. Man glömmer nästan bort hur det är att kämpa.
Min lärare i gymnasiet sa en gång "du vet inte hur man kämpar, du försöker, men du är alltid för stark för dina utmaningar..."
Jag tänker på det ganska ofta, hon kanske hade rätt, kanske känns det bara bättre att tänka så när man är där med sköld och svärd och kämpar bäst man kan.

Det är inte så mycket nu och jag vet att det mest är inställning och möjligtvis hormoner.

Måste säga att jag älskar mitt jobb dock. Jag har aldrig kunnat säga det förut men jag /älskar/ mitt jobb.
Jag har dåliga dagar, så klart, men efter semester så längtar jag tillbaka. Inte bara för att det är "skönt att ha något att göra", utan jag saknar mina arbetskamrater, lukten av 300 datorer på helspinn, mina arbetsuppgifter och kampen mot klockan.
Jag gillar att vara under pressen och jag gillar att det ibland hänger bara på mig.

Nåja, det var nog nog för idag. Nu ska jag spela Heroes of Might and Magic 3 och dricka kaffe, som man bör på en lördag morgon.

Så var det den där gången...

Kategori: Livet

..när jag var bara 4-5 år gammal, och tyckte att mamma var sådär fruktansvärt elak som inte lät mig göra precis som jag ville jämt och alltid. Jag var en rymmare. Minst en gång i veckan packade jag min lilla röda resväska med det essentiella, min kudde, min tiger, en filt och lite kakor. Jag hotade med att rymma, jag skulle aldrig komma hem igen och nu fick det minsann vara nog.
På den tiden var jag inte bara blond, jag hade inte ens växt i mitt huvud ännu. Det kanske är det som gör att jag är så tjocknackad.




Jag hade iallafall min väska packad och jag gick. Inte så långt kan du tro, men ungefär 4 minuters gångväg från mitt hem fanns en lekpark och en sandlåda. Där lade jag ut min filt, min kudde och tiger, åt kakor och funderade tills det var dags att förlåta mamma, tills jag var hungrig eller tills jag glömt varför jag rymt i första andetaget.
Då packade jag min väska och gick hem.

En höst-dag, låt oss säga i oktober så var mamma den elakaste igen. Jag fick inte som jag ville och jag skulle minsann visa henne att mig sätter man sig inte på. Jag packade sedvanligt min väska och ut genom dörren stack jag.
Denna dag var det dock för kallt i sandlådan, frost ute och inte alls särskilt mysigt väder för picknick.
Vi hade en stor dodge ram på den tiden. Den var alltid upplåst, minns inte varför men jag gissar att bakdörrarna var trasiga.
Där kröp jag in och efter ett paket kakor så blev det stora huvudet lite suddigt och värmen gjorde inte det hela bättre.
Nog sagt, jag somnade.

Mina eskapader brukade vara i ungefär en halvtimme, och aldrig särskilt mycket längre. Denna gången var jag borta i timmar.
Mamma visste förstås var jag brukade vara, men när hon efter lite oro att jag missat middagen går upp till lekparken för att leta efter mig och inser att jag inte är där så kan jag bara tänka mig klumpen i magen.

Jag ska inte dra ut på det särskilt mycket ytterligare men när jag väl vaknade till liv, hungrig och kom innanför dörren ar det ingen där. Jag letade runt men bestämde mig sedan för att de säkert åkt och handlat. Väntade länge gjorde jag innan en oroligt arg mor och far stormade genom dörren. De fann mig lekande på golvet i köket, och grannar, syskon och annat folk jag inte ens förstår var de kom ifrån blandade "var har du varit!?" med skratt av lättnad. Det var den gången.

Eggers och Punkrock

Kategori: Livet

Eftersom jag fått nästan slut på saker att skriva om, livet går ganska smooth just nu.
Ny lya som jag älskar, en flytt och ett jobb som jag också faktiskt älskar.
(Jag vet, otroligt, huh?)

Tänkte därför gå tillbaka i tiden, tala lite om min tid som gammal crustpunkare.
Jag minns den gången då vi, Jag, Challe, Sebbakko och Martin var på stadshuset, hängde som man gjorde när man var 16 och odödlig. (Säger inte därmed att jag inte är odödlig nu också men ni förstår vad jag menar.) Jag vet inte varför, eller hur det egentligen hände, men på ungefär 3 sekunder så hade Martin lyckats elda upp  Challes ögonfransar.
Challe var alltid den som råkade illa ut, slog sig, blev doppad i bajamajor och alltid den som fick stryk av nynazisterna där jag växte upp.

Jag minns också den där sommardagen då vi köpte ett tolvpack eggers för studiebidraget. För er som inte vet så är eggers en öl som smakar ungefär som knäckebröd och enligt legenden så står det 3.5 på flaskorna men hade man tur fick men en 7a ändå. Vi möttes nere vid ankdammen och bowlinghallen, där kom vi överens om att Räkis såg äldst ut och därför fick gå in och köpa eggers. Så här i efterhand inser jag att killen i den enda kiosken som sålde eggers aldrig skulle kolla leg på någon av oss. Han var lika omotiverad som vilken kiosk-ägare som helst i Nyköping.

Med ny öl i backen och solen i nacken gick vi upp till klocktornet, slog upp en eld av gammalt bråte och drack, pratade och rökte. Mer folk kom, Zacke och Ted och de andra skejtarna och punkarna. Jag blev full och efter en stund träffade jag ett gäng jag inte träffat förut. Jag fick något att dricka, som jag nog inte skulle tackat ja till. Nästa sak jag minns är att jag sitter över Challe, ett knä på vardera sida om hans bröstkorg, mina knytna nävar som landar mot hans ansikte om och om igen.
Jag minns lite blod också, men sen är allting svart. Jag vaknade på en parkbänk och där vet jag bara att jag mådde fruktansvärt dåligt. Jag vaknade nästa morgon i en säng jag inte kände igen. Visade sig att det var Sebbakkos.

Challe blev av med en halv tand om jag minns rätt, men allt var okej. Minns fortfarande inte varför han förlät mig.

Over and out.


ps.Tackar för supporten från Bålsta-området ;)

Expand.The.Mind.

Kategori: Livet

Ny lägenhet.
5 meter till tak, öppen spis och allmänt jättevackert.
Jag sitter och lyssnar på MIT's kurser i psykologi, jag anser att ni bör googla på deras gratis-kurser.
Sjukt bra grejer. Jag kan sitta 45 minuter på bussen till jobbet och samtidigt gå en kurs i psykologi, fysik, filosofi.

Expand.The.Mind.

Korpdotter

Kategori: Livet

Tatuera in Mina vitklädda
Andetag
på din Rygg
när du sträcker dig för
att räkna
Stjärnorna.


God Morgon.

Första kaffekoppen börjar svalna här i kontorslandskapet.

När den som burit en inom sig mår dåligt är det som en direkt reaktion att må dåligt lite med.
Jag antar att man inte kan tvinga fram livslust och att komplicerade situationer alltid kommer uppstå,
hur perfekt jag än försöker vända mig om.

När han som lärt mig fiska och cykla
och alltid fångat mig med starka armar när jag varit på fall
plötsligt blir svag och bruten
går världen lite ur led och allt blir karnevalläskigt uppenbart.
Jag antar att vi bara är människor allihop.
Högar av kött, beroende av coca cola och ömhet.

När ens eget blod gråter och man är för långt bort för att torka
och när ens barndomsminnens största del plötsligt är på vippen av bortavarande
så skakar världen liksom till
och saker ramlar av sina fina hyllor.

Och när det stöd jag ville ha fanns där som i antika bokhyllor
och sedan plötsligt inte
så är det nog lätt att hamna på snedsida.
Att ramla är inte farligt dock
man skrapar sig bara lite
och att ställa sig upp har aldrig varit ovanligt.

Man gör bara det man är van vid.
igen.


 

Vet inte ens om det gör mig glad eller ledsen, men luften i den här staden
när klockan är fem på morgonen och den silar genom mina lungor som tng, ylig vätska.
Friskt, färskt men ensamt och rätt så sorgligt.

Poetisk idag. Känner att jag nog skulle kunna sätta mig på en bergstopp och klämma ur mig några verk.

Ska lägga upp en facebook-grupp också, för boken tänkte jag.

För er som inte vet;

Jag har skrivit och publicerat en diktbok. Korpdotter heter den och den finns att köpa på ord och bok.

http://www.ordochbok.se/sv/article/52978/korpdotter_jakobsson_maria


Idén med facebook-gruppen är att folk bor på alla möjliga konstiga ställen. Jag tänkter inte be
er att köpa boken. Så gör man inte mot trogna läsare, men däremot att nästa gång ni går till biblioteket,
lägg en lapp i önskelådan. Skriv att min bok är önskad, bra eller bara namnet på den.

Korpdotter.

Minns det.




Leta aldrig
Mn vän
efter det du vet inte finns.

Skapa Aldrig
Min vän
det du inte vill ha

Sätt aldrig
Min vän
ett frö du inte vill se växa

Ta dig aldrig an
Min vän
Det vad du inte vill klara av


Jag skyller Månen

Kategori: Livet

Börjar bli furktansvärt uppenbart att jag inte är hemma nu.
Saknar landet, människorna, luften, skogen.
Nog finns här land, människor, luft och till och med skog, men det är inte detsamma.

Nog för att mycket är detsamma var man än tar sig.
Nya smeknamn och nya jargonger, som jag hört tiotusen gånger förr.
Nåja, nu vet ni där hemma att ni finns i tankarna här på den gröna ön.

Nu tar jag hand om nätverk nere, tangentbord utan elektricitet och folk som bara helt enkelt inte förstår.

Helt otroligt för övrigt hur folk tar facebook på allvar.
Skapar kaos och frågor och jag vet aldrig om jag skall skratta eller gråta.
Accept hit, ignore dit.
"Youre just a person! Facebook is a WEBSITE!"

Kom igen...

Ok, väldigt spridda tankar denna morgonen, antagligen eftersom jag inte fått mer än en
kopp kaffe denna morgon, men jag väljer att skylle på fullmånen.

Precis som Maria

Kategori: Livet

Jag kom på idag, vad det är jag skall bli. En roll, en figur, mitt eget varumärke. En Kändis. Jag ska jobba på mig själv och till slut ska folk som kliver upp ur sängen säga "Jag är sugen på kaffe" och sedan stolt, med ett leende av uppfyllande, "Precis som Maria!" Dagens tråkiga rutiner ska fyllas av mitt namn och varje övning av vardaglighet ska vara Jag! Maria! "Nu åker Jag spårvagn, precis som Maria!" "Jag måste städa idag...Precis som Maria!"

Jag ska vara den som gör varje dag till ett äventyr och en uppfyllnad av sig själv. Jag tillåter dig att göra allt det som underbara, ouppnåerliga, kända Maria gör, vaje dag! Inte för att jag är vanlig, någon du kan se dig själv i, utan för att jag är Jag! Maria! Någon du kan se dig själv bli lite som. Ett drag av mig skall vara något att vara stolt över.

Självgod? Aldrig! det passar inte min profil.

Så nästa gång du ska dra ut den stora hårbollen ut avloppet eller måste diska den stora kastrullen med ingrodd gammal mat, gå på den jobbiga middagen, le åt dåliga julklappar, sätta ihop en möbel fast du inte kan eller vilken annan jobbig börda som helst tänk bara "Jag gör det som Maria!". Jag skall underlätta Din vardag! Nästa gång du vill berätta för din älskade att hennes ansikte är så vackert, "det är som Marias!", gensvaret kommer vara sprudlande.
Och efter er underbara älskog, som detta antagligen kommer resultera i vänd dig mot henne, se henne i ögonen "Du var så bra! Precis som Maria!"



skrevs av Maria aka Struck för ungefär 7 år sedan.
Den sjukan som heter självgodhet kan vara livslång.

Jag skrattade en hel dag...

Kategori: Livet

http://people.msoe.edu/~gormand/canihavemyspiderbackot3.gif


Ja, Farbror Dahlberg, det finns mer i historiken, men det kräver en del detektivarbete.

Nu du, är det dags.

Words Can Be Broken, So Can Bones

Kategori: Livet

Lite reklam för en grym site

Kategori: Livet

Precis där revbenen startar

Kategori: Livet




Vad är det som får er att tro att kärlek skulle vara något annat än kemisk obalans i kroppen?
Den där känslan av hjälplöshet när man är ifrån någon man faktiskt älskar, det är ju bara en reaktion som kroppen hittar på för att vi är i grunden primitiva varelser som vill försöka oss, och för att göra detta behöver vi en motivation, ty det är ju äckligt uppenbart att jordens och livets fortgång inte är en tillräcklig morot.

Jag är inte bitter (yes, yes I said it). Jag kan acceptera att känslan som sitter precis där, du vet där revbenen precis börjar, i den djupa delen, egentligen bara är en kick för att få mig att vilja skaffa barn och mjölka.
Jag har dock svårt att njuta av känslan när jag vet med mig att den kommer inte bara gå över inom kort, den kommer antagligen skada mig på sätt jag inte ens trodde fanns innan.
Från håll jag aldrig kunnat ana och det enda jag kan hoppas på är att jag skall lära mig läxan den dagen.
Lägga handen på boken, suck

Spasm

Kategori: Livet

Har funderat på en sak.
Alla vet vi ju att människor i allmänhet är sjukt konstiga, men sedan jag flyttade har jag upplevt nya grader av konstighet och dumhet som jag tidigare inte ens kunde tro var sanna.

Alltså, småsintheten hos de jag bor med.
Arrogansen hos folk jag ibland tvingas prata med och framförallt dumheten jag står ansikte mot ansikte med varje dag.
Helt otroligt.

Nåja.
Jag söker lägenhet. Har hittat två. En som är konstig och aldrig ringer tillbaka trots löfte om detta,
och en som verkar lite för bra för att vara sann. Jag hoppas på den sistnämnda.

Det var spasmen från mitt håll idag.

Kan du stava till Multipel Orgasm!

Kategori: Livet





Jag har orgasm i öronen.
I ögonen och över allt annat jag kan tänka mig att komma.

Satan i gatan så sexigt.

Anal Cunt

Kategori: Livet

Länge sedan nu, men ja jag lever.
Nej, jag har inte lyckats flytta ännu, men letar fortfarande. Tyvärr ligger de flesta ettor här på runt 6000- 8000 kr i månaden,
vilket är lite väl härsket.

Nej, jag bojkottar inte internet, är bara i en nät-svacka och aktiviteterna utanför mitt rum lockar långt mer än en datorskärm.

I morgon kommer min mor och hälsar på. Det ska bli sjukt skönt att se henne. Jag har saknat henne mycket.

Det börjar bli riktigt kallt här, blåsigt och dant och det skall bli intressant att se den irländska vintern.

Lyssnat på Anal Cunt idag. Ett fantasifullt band med titlar som;

- You were pregnant, so I kicked you in the stomach
- Youre the gayest guy Ive seen you play on a softballteam
- Hitler was a sensitive man
- Haha Holocaust.


Man måste älska.

Rage

Kategori: Livet

Åhåhååå...Så förbannad så det fan pyr i mig.

Jag hatar när folk tror på allvar att de har något att sätta upp.
Kom igen! Försöka skrika på mig, och på morgonen none the less. Den lilla juggefittan trodde inte att jag kunde skrika tillbaka iallafall, det syntes ju. Rädd som en jävla knähund så fort man höjde rösten.
Sen pep hon ut ur huset fort som fan.

Men hon kommer hem så småning om...

Och jag ska ut ur detta hus. Och det är kvickt!


How to shut up no less than 5 men with 5 words.101.

Kategori: Livet

Kulturen bland nördar kan vara rätt hård, särskilt om man är kvinna kan jag tro.
Back home, där var jag nördigare än de flesta jag kände, många rådfrågade mig om det
var något som hade med datorer att göra.
Ingen über-nörd men jag visste min väg bland datorer.

Här, IBM, är jag newb. Kan inte alls det som många andra kan och tro det eller ej, på IBM är det status att kunna mycket saker. Olika applikationer, genvägar och ettor samt nollor.

Men idag, mina damer och herrar, vann social (in)kompetens mot nörd-jargongen.
Idag fick jag tyst på 5 killar mot en ensam Newb-tjej.

Applikationen är tyvärr hemlig, som så mycket annat på IBM, men jag frågar iallafall om hjälp då den horribla frågan kommer ur headsetet. Sätter givetvis kunden på mute och vänder mig till gänger av über-nerds som flockats bakom mig.
5 killar med mer koll än de flesta på desken. Jag ställer frågan och de tycker uppenbarligen att det gäller något fruktansvärt trivialt. De besvarar i vilket fall min fråga men för sin egen prestiges skull måste en av dem tillägga.
"Du suger..."

Jag tänkte inte ens innan det flög ut ur munnen på mig.

"Du suger..."

Jag lade inte en halv tanke till att de som satt här runt mig, var über-nerds. Sådana som sällan ser dagsljus,
sällan människor som inte är über-nerds och framförallt, aldrig ser kvinnor.

"Du suger..."

"Mmm...som en tandlös ängel"

Satte sedan på mig headsetet igen för att njuta lite av att dels svara på kundens fråga, dels höra ljudet av käkar som tappades i golvet och ögon som inte kunde stängas, framför allt av tystnaden.

Allt som hördes var min kvinnliga kollega som höll på att dö av skratt på andra sidan avskärmningen.

How to shut up no less than 5 men with 5 words.101.