StrUCK

Today I hate.

Avund, Likgiltighet och Sanningssökande

Kategori: Livet

Jag har en vän, han kallas för Piraten, precis som en annan författare jag vet om.
Han är en av de snällaste jag vet. En verklig genuin själ och han vill nog ingen illa
ens om han själv stod i skottlinjen.
Naiv, är ett ord som jag tror kan beskriva honom, i brist på ord med vackrare laddning.
Han tror på människor, han tror på världen och han blir ledsen varje gång som den sviker honom.
Jag avundas Piraten på sätt och vis.


Hans hopp om människor verkar pånyttfödas varje morgon då han slår upp ögonen.
Han vill så gärna att allt ska vara bubbelgum och såpbubblor och var gång som det dagar sig
att världen är ett träsk och fyllt till bredden med svart sörja, krossas Piraten om igen.

Jag vet inte vilket som är värst.
Att han har nog med tro på mänskligheten och världen för att fortfarande bli besviken varje
gång, eller att jag inte har det.




I vilket fall som helst så avundas jag honom lite. Just det att han återfår hoppet.
Jag tror det är för sent för det för min del. Jag vet inte riktigt när lågan släcktes.
Någonstans mellan barndomens jordgubbsdoftande frihet och   att sedan slungas in i en blödande verklighet som tonåring. Att se sina vänner kasta sig åt vargar Sina föräldrar ge upp och rättfärdiga dö.
Se människor sätta sin tro i det som jag vet inte finns och andra hänge sig åt såd de inte ens tror på själva. Jag rannsakar mig själv varje dag, för att se till, att jag inte blir som dem.
Inte för att de är dåliga människor (til skillnad från?) utan för att jag helt enkelt inte vill utsätta mig för dess naivitet.

Kanske är jag inte avundsjuk på just naiviteten utan ovetandet. Ignorance is a bliss, sägs det och jag kan på många sätt tycka att det är precis så.  Men nu är jag redan den jag är.
Jag vet det jag vet, eller tror mig veta. ag har sett det jag sett, känt det jag kännt och det finns ingen återvända från det.

Förhoppningsvis så är de människor jag talar om  lyckliga i sin ovisshet, och förhoppningsvis lär jag mig att vara lycklig i min visshet.

Vissa tänker för mycket, så är det bara, det handlar inte ens om intelligens. Det handlar nog snarare om selektivitet. Jag r säker på att de saker jag grubblar över ärsaker som andra inte ägnar en tanke åt under hela sin livstid.

Vem är jag att säga vad som är rätt och vad som är fel? Ibland önskar jag dock att jag kunde hjälpa min nära.
De som tänker för mycket vill jag ge lugn och de som tänker för lite (främst på sig själva) vill jag ge klarhet.

Nåja.

*roflol*

Kategori: Livet

En sentimental tjej ~20 förklarar för en kille ~20 om sina känslor för honom.
Killen: Vart vill du komma med det här egentligen?
Tjejen (uppgivet): Jag vet inte faktiskt...
Tystnad.
Killen: Så du bara freestylar lite?

Rockar inte ni så rockar fanimej jag!

Kategori: Livet



Nu ska jag ut i dublin stora city och shoppa kläder.
Värdet är lovande och solen ligger högt bland molnen.
En tankte hem till er som jag lämnat där.


Im alive.

Kategori: Livet

Att vara vuxen är att äta hur mycket choco pops man vill, ur en hur stor skål man vill med hur lite mjölk man vill.
Att inse att man kanske inte är vuxen är att läsa helt galet i ett mail från sin mor, där skattemyndigheten läses kronofogdsmyndigheten och utbetalningskort läses inbetalnigskort.

Det var ju goda nyheter i slutändan, men hjärtat mitt fick sig lite motion där en stund.
Tror nog att jag stannar i Dublin ett tag till dock, och var gör en prick eller två om 5 år.


Hemma igen efter ett dagsverke i IBMs kontorsdjungel. Inte har jag gjort särskilt mycket men lärt mig mycket ändå.

Helgen var underbar.
Sällskapet, maten, ölen, promenaderna, regnet och filmerna under täcket.

Jodå, nog lever jag nu.

This is all we have time for today boys and girls. Enjoy!

Kategori: Livet

I can see clearly now, the rain is....

Kategori: Livet

Men tjata dååå!

Kvinnfolket har faktiskt annat för sig än att skriva och skriva.
Just nu har jag en stund över dock.
Sitter i mitt nya rum och äter peanutbutter n jelly- sandwiches.
Utanför smattrar regnet och det är sjukt mysigt att vara inomhus. Irland är nog nördarnas bästa ursäkt.
Det regnar mest jämnt så ad ska man ut att göra.

Well...

Jag har tagit mig ut en hel del ändå.
Låtom mig berätta om min lördag...

Det spöregnade hela dagen, och inte spöregn som hemma i sverige, utan helt jävla galet.
Tog man 3 steg ut så var man helt dungsur. Så regnade det så mycket att hela motorvägen
var tvungen att stängas av.



Folk blev evakuerade ur sina bilar som fastnat och busstrafiken slutade gå.

The Irishman skulle komma och möta mig på ett shopping centre en bra bit från där jag bor, han fastnade först på en buss i 4 timmar. Jag satt fast på shopping centret i 6 timmar innan han kom och sen var vi tvugna att försöka gå därifrån och ta oss hem till Tyrrelstown där jag bor. Det hela slutade med en 6 timmar lång promenad, förbi översvämmningar, kyrkogårdar, en död ekorre, ett jättemörkt skogsparti och 3 pints öl.

Så väl hemma klockan 3-4 på morgonen så gick vi och lade oss, sov till 5 dagen därpå och avnjöt en middag efter det på en italiensk restaurang rätt nära där jag bor.

Jobbet går som det ska, men nog fan hittar jag människor att hata alltid.
Orkar inte ens gå in på de jobbiga individerna i nuläget. Känner att mitt mindset inte är tillräckligt för en caps lock rant.

Saknar er där hemma.
Hör av er om ni kan.

Im going to need a bigger box.

Kategori: Livet

Nagot jag efterfragar har i Dublin ar logik.
Saker och ting ar bara grymt konstiga och det verkar inte som om de tankt alls nar de gort...nagot alls!

Exempel; De saljer smycken pa apoteket.

Det hanger livraddnings-grejjer vid stranden, dar det ar ca 1,5 meter djupt.
(Jag kan bara anta att det ar om en dvarg skulle drunkna.)

Du kan komma langre, snabbare, om du gar i de snuskiga granderna i stan an om du tar de stora vagarna.

De kor pa fel sida av vagen.

Men som Patrick, en god van till mig som bott har bra mycket langre an jag, sa;

"Take all the logic that you brought from home. Put it in a little box...and close the lid."

1337 Maria @ IBM

Kategori: Livet

Sitter pa jobbet nu.
Orkar inte skriva sa mycket eftersom har finns inte de bokstaver jag vill ha.
Forbannade engelska tangentbord.
Well, dagen gar lite langsamt och utbildningen kanns lite langdragen, men det blir nog battre nar man kommer igang lite.

L8r mi fri3nd5

Rökning är bara för fula människor?

Kategori: Livet



Det är tydligen olagligt för snygga människor att röka i Irland.
Jag har blivit tillsagd ett antal gånger sen jag kom och de reffererar alltid till mitt utseende.
"Aw, breaks mi heart it does, seein a bird such as yourself smokin."
"You shouldnt smoke your know, youre absolutely gourgeous!"

Vad har mitt utseende med mitt rökande att göra?
Finns det fler saker jag inte får göra?
Den sista som sa det till mig var en man som stod utanför en  bar när jag var på väg att köpa mat,
så jag köpte demonstrativt en pizza slice och en coca cola, tände en till cigg och stoltserade förbi honom
på vägen tillbaka.

Jag gör vad jag vill, mind you!

Nya jobbet med lite hat.

Kategori: Livet

Jag kan verkligen bli glen på människor.
Värst är den sorten som inte ens behöver prata med mig eller ens se åt mitt håll för att trampa på mina nerver.
Just nu framför mig sitter en sjukt söt tjej. Hon har långt svart hår och ett jättevackert leende.
Inget fel med det, ingenting alls. Fram tills nu skulle man kunna trott att jag faktiskt kunnat tänka mig att kommunicera med denna söta lilla varelse.

Men...

1. Hon raggar på den fulaste asiat jag sett i mitt liv.
2. Hon har en tweety tatuering på armen (fruktat fult gjort)
3. Hon pratar engelska med en dålig australiensk accent som bara är ännu mer irreterande med hennes aldeles för stora tungpiercing tingeltanglande i käften på henne.
4. Hon är småfet vid närmare blick och detta hade jag nog inte ens märkt av om det inte var för resten av den äckliga personligheten.




Första dagen på nya jobbet gick fruktansvärt bra och allt var som det skulle.
Kom dit lite väl tidigt men det var fler som var tidiga. Det gör bara att jag får en något längre sovmorgon i morgon.
Skönt skönt.

kcohcle rä etni arb.

Kategori: Livet

Jag klagade tidigare på de irländska uttagen.
Nu hände det, Maria elchockade sig själv.
Jag skulle dra ut sladden till min laptop ur vägguttaget när min arm slogs tillbaka av elen som strömmade genom den.
Mannen som satt bredvid mig blev nog mer chockad än jag dock och han härjade som fan.
Armen spattade omkring en ganska bra stund med muskelryckningar som gjorde det rätt svårt att sitta stilla.
.kcod un arb rä tlla rorT



Yttreligare skulle jag vara duktig och tvätta idag, tills jag insåg att det bara är öppet mellan 07:00 - 11:00 vilket gör att jag kommer missa att tvätta hela veckan nu. Inte bra.
Får stryka en skjorta och se hur det går helt enkelt.

Nu ska jag återgå till generiksurfande i mitt nya elektriska tillstånd.

Jodå, Im coming along.

Kategori: Livet

Igår hittade jag någonstans att bo, mycket bra!
Var ute i något som heter Tyrrelstown i Dublin 15.
Tydligen så är Dublin uppbyggt som en spiral av siffror, där 1 är i mitten och någon annan högre siffra är längst ut, så et tog mig ungefär 30 min från mitt hostel. Lyan ligger typ 10 min från mitt jobb, vilket är sjukt skönt.

Jag kan flytta in torsdag natt, så det blir bra. Kommer bo där med en svensk tjej, en polsk tjej och de som äger huset är en jugoslavisk tjej och hennes mamma. Hyran var överkommlig och de verkar vara helt ok människor ändå. (För att vara människor, that is)

Hon frågade mig när jag kom om jag rökte, jag svarade försiktigt att ja, det gör jag.
Hennes flin stod åt alla håll och så skrek hon "GOOD! Do you drink....?"
Återigen, något orolig svarar jag "...Yes" Hon brast i ett ännu högre "GOOD!GOOD! You will like it here!"
så det verkar helt ok.

Saknar mina vänner som fan nu. Har ju inte varit borta särskilt länge men det känns som värre när man är några mil bort. Någon att skrika med om alla konstiga saker som händer här. Msn har inte samma tryck.
Fick dessutom ett snyftigt sms av min pappa i natt och ja, det gjorde mig väl lite blödig.



Nu ska jag byta hostel, en gata ned till Jacobs istället för Isaacs, samma ägare dock.

Later!

Simplicity, youre doing it wrong!

Kategori: Livet

Vissa människor verkar ha sjukt låg tolerans.
Jag är svensk, sure, bra på engelska och kan göra mig förstådd osv, men allvarligt talat.
Om du är italienare, som senare lärt sig prata irländska är det då så jävla svårt att förstå att en förvirrad svensk i Dublin inte förstår vad du säger när du pratar om en jävla vinlista? Jag dricker inte ens vin!!

Restaurangen var väldigt fin i övrigt och sällskapet eminent.
Var ute och gick omkring i Dublin till klockan halv 5 i morse och det var sjukt mysigt. Varmt hela natten och inget regn alls.
Tror jag sett typ, allt i centrala Dublin nu, och även delar av förorterna.
Såg Pheonix Park igår också, en stor jävla park med både blommor och ankor. Rätt fint faktiskt när man är i rätt mindset.

Men åter till det här med att dissa mitt sätt att aldrig ha satt min fot i Dublin förut.
Exempelvis, det här med att hitta bostad;
Jag hittar inte till de yttre delarna av Dublin, surprice!
Jag hittar, however, till busstationen (och ja, lite stolt över att jag hittade den själv). Nu kommer det svåra.
Bussarna
går
inte
från
busstationen.



Ok, nu ljög jag, vissa bussar går från busstationen, men långt ifrån alla, och de som jag ska med börjar tydligen gå på helt random gator runt om i City Centre.
Detta gör saker lite smått komplicerade.
När man sedan har en hyresvärd som ringer och flåsar en i nacken (sjukt otrevlig kille) och frågar om man är dum i huvudet för att man satt sin fot på busstationen när man ska ta /bussen/ så går pulsen lätt upp en smula.

Jag körde en office space på honom, köpte en kopp kaffe och en smörgås, rökte en cigg, satte luren på ljudlöst och sket i att åka dit. Jag vill inte bo med någon otrevlig idiot ändå så vad skulle meningen vara med att kolla på lyan?

Nåja, det var nog allt för denna stund.
Pratas senare.

The Huge Fecking Toothpick!

Kategori: Livet

Gick på en promenad förut, irland är vackert även i betongdjungeln.
Även om det är engelsmännen som gjort det mesta.
Irländare verkar inte vara de bästa när det kommer till arkitektur och konst.


Det första tecknet på detta är en av de stora symboler som finns i Dublin, den heter The Spire.
Även kallad "The huge feckin toothpick!"
Som bilden visar är det en metallsticka, hög som satan och rätt vacker ändå.
Till saken hör att man samlade alla de största arkitekterna och konstnärerna i hela Irland för att komma på en bra idé.
Detta är vad de fick fram.


The Spire (klicka på bilden)

Det som ar riktigt coolt med The Spire när de byggde den var att i toppen så satt det lampor.
Eftersom Irland är känt för sitt väder och det alltid är molnigt här så satte de in lampor som kunde styras med hjälp av en dator. Detta innebar alltså att de kunde rita i molnen på nätterna. Riktigt riktigt coolt!

Vad de inte tänkte på var att lamporna någon gång måste bytas ut.
De hade inget bra sätt att göra detta på då lamporna sattes in när monumentet byggdes och detta var mycket kostsamt.
Så nu har lamporna brunnit ut och kvar är den enorma tandpetaren.

En annan brilliant idé som kom i ungefär samma veva är The Millenium Clock.
The millenium Clock var en stor jävla klocka som de sänkte ned i den stora ån som rinner genom hela Dublin.
Den skulle vara en nedräknare till milleniumskiftet och lös alltså med siffrer ur vattnet, mycket vackert.
Vad Irländarna inte tänkte på är att ån är så förstörd av avfall och utsläpp att vattnet är väldigt väldigt giftigt.
(Så pass att om du rammlar i så skickar de dig direkt till akuten för diverse sprutor och sedan smörjer de dig för att rengöra huden).

Det tog ungefär 6 månader innan allt skit i ån hade ätit sin väg in i klockan och förstört den. Den slocknade alltså ungefär 6 månader innan millenieskiftet. Lyckat.

Nåja, nog med random information från mitt håll idag.

Tjo bré!

Hostel, promenader och konstiga insticksmoduler.

Kategori: Livet

För att besvara tidigare ställd fråga så är jag i Dublin, hehe.
Jag är på ett hostel som ligger ganska centralt i Dublin men med sjukt bra priser.
För tillfället kom jag precis tillbaka efter att ha sökt högt och lågt efter en adapter till min dator.
De förbannade irländarna vet ju för fan inte hur en kontakt ser ut. Tre små smala pinnar är vad de har och att hitta en adapter som passar till min svenska dator, inte det lättaste.
Nu är det gjort iallafall.

Var på promenad igår med den enda irländaren jag känner och han visade mig runt i stan.
Vi tog också några pint på en väldigt stereotyp irländsk pub. Jag tror att det var där jag insåg att jag faktiskt är här.
När det satt en liten gnome-liknande varelse med en gitarr i ett hörn och spelade irländska folksånger som alla uppenbarligen kunde texten till. De sjöng och skrålade och somliga dansade even.
Mind you, det fanns inget dansgolv.



Stämmningen ar helt underbar och ingen ville gå hem. Jag tyckte det var helt otroligt att se bartendrarna skrika gång på gång "Is everything allright there, you dont have homes to go to?"
Jag skrattade mig kissenödig ( det kan ha haft med ölen att göra också), så efter ännu lite mer promenad var jag tvungen att kissa ute, min första natt i Dublin.

Lite ensamt är det när man inser att ingen pratar svenska och hade det inte varit för min irländska kontakt hade jag nog redan åkt hem. Längtar till tisdag så jag får börja jobba. Ska bli så sjukt kul att sätta igång.
OCH NÄMNDE JAG ATT JAG FÅTT JOBB PÅ IBM!?

Over and out.

I väntan på luftgupp

Kategori: Livet

sitter och väntar på att få borda planet mot framtiden. Nervigt, ja, men nästan sådär så jag inte själv märker av det. Rör mig konstigt och ryckigt och hela tiden en spänning. Det ska bli så sjukt spännande och kul men jag kommer kissa ned mig snart om jag inte får komma på planet.




Var livrädd när jag skulle checka in bagaget att det skulle väga för mycket. Var livrädd när jag tog min cigg att jag skulle missa gate eller ny tid. Livrädd vid säkerhetskontrollen att jag skulle börja pipa (vilket jag gjorde, men det var bara de enorma kängornas spännen som bråkade och de gick ju att ta av.)

En ny regel jag insett att de har på flygplatserna, eller som jag åtminstone inte sett förut är att man måste ta ut laptopen ur laptopväskan och lägga i en separat box. Det gav mig ju bara tillfälle att glänsa lite extra med min rosa bundle laptop, men ändå. Omständigt. Mina hörlurar och mikroskopiska mp3-spelare blev kommenterad av personalen och det kändes helt ok att gå igenom spärrarna med lite skratt och leenden. Får mig att tro att jag skulle kommit undan med det jag skulle kunna gjort.

I vilket fall som helst så är det ungefär en timme kvar till avgång och dum som jag var gick jag ju givetvis igenom spärrarna för tidigt. Nu finns inget utrymme för mitt nervösa blossande och inte heller för frisk luft i den 30 gradiga värmen. Ett helt gäng med scouter är med på resan, vet inte om det ska kännas tryggt eller bara konstigt. Jag har alltid varit lite rädd för människor med så stort angagemang i andras trygghet och hela den där "alltid redo" grejjen gör det bara än mer otrevligt. Så falskt gott på något sätt. Jag säger falskt för att jag inte tror på godhet och på människan i samma koncept. Men de är unga, det kanske är det. Gamla scouter, deras ledare etc. får mig endast att tänka på pedofili och andra liknand psykiska tillstånd/sjukdomar.

Antingen det eller så är de bara tragiskt ensamma och i grymt behov av en hobby. Jag tror inte på att man gör det för andras vinning eller för säkerhets skull. Möjligtvis att det finns en och annan förälder som är med för ett barns skull. En förälder som inte för sig tror på det där med alltid redo men som tycker att den kristna moralen är något de vill implentera på sina barn för att ge dem "en bra start i livet".

Personligen ska jag ta med min tilltänka son/dotter till alla de kvarlevor som finns efter häxbål. massmord, världskrig, låta dem se bilder på barn sargade av övergrepp och kvinnor utan blygdläppar. Det kanske ger dem en bra och verklig grund att börja sitt liv med istället. Man ska låta barn vara barn sägs det. Leka så länge de kan. Men den mentaliteten är ju den enda anledningen till att det finns människor som aldrig växer upp. Som fortfarande leker krig trots sin höga ålder och som aldrig lär sig att djur också har känslor. Som en treåring som sliter en katt i sin svans beter sig även slaktare, pälsfarmare, äggfarmare samt en och annan psykopat.

Om barn inte tillåts växa upp så måste de ju fortgå i sin naiva sinnesbild tills någon visar dem motsatsen. Ty jag tror inte att det sker av sig självt. Människor måste lära sig, förr eller senare. Helst förr.